Man längtar efter det,
känner hur det kommer över en.
Hur kroppen blir en själ,
lätt som en fjäder mot fonden av en 90-säng.
Hur man vaggas in i det,
låter sig bäddas in i lager på lager
och i nästa sekund vakna upp,
timmar senare, med blott en förnimmelse.
Ett suddigt minne av att någon rört vid en.
Kameran är inget kallt instrument, den är ett hjärta som bultar bakom tre lager tunt ylle.
*
Kontakt: oeoe@zitherlessons.net